När jag först fick två streck på graviditetstestet 

Då tänkte jag på Nils och hoppades att det var han som befann sig därinne

Kanske inte så mycket för att jag precis önskade mig ännu en pojke

Mer för den stora R Ä D S L A N över hela mamma - dotter grejen då den mamma - dotterrelation jag har att referera till inte är den bästa

Min s.k "mamma" har aldrig ens gillat mig (jo iofs, på hennes sätt har hon ju det då hon inte ser på saker och ting som oss flesta andra människor) och jag är enligt henne, har varit och kommer att vara roten till allt ont här i världen

När vi fick veta att Nils inte fanns därinne, att det var Linnea som valt att komma till oss

Då blev jag jätterädd

Jag var L I V R Ä D D

Hur skulle detta gå???????

Skulle jag plötsligt förvandlas till min mamma utan att jag fattade det själv, skulle hon ogilla mig från första början, skulle jag skylla allt från min onda rygg till världskrig på henne, skulle jag anse att hon stod i evig skuld till mig baserat på att jag skänkt henne livet, skulle hon ägna all sin tid åt att försöka slippa mig så mkt som möjligt ???

Jag var glad, jag såg fram emot vad som komma skulle under graviditeten

Men jag var inte till 110% på samma sätt som jag varit under graviditeten med hennes storebror

Jag har velat detta hela tiden, jag har velat ha henne

Men jag har varit så otroligt rädd baserat på hennes fysiska könstillhörighet

När jag skriver såhär nu så ser jag ju hur knäppt det ser ut

För egentligen är det ju "bara" precis att fortsätta på samma sätt som jag gjort med hennes bror, dvs exakt raka motsatsen till hur jag själv haft det

Och det är ju ganska könlöst egentligen, att jag och min bror blev behandlade olika har nog mer med att min s.k "mamma" inte är som andra människor att göra än med våra könsorgan

Jag är otroligt glad över att Nils inte kom till oss 

Jag är otroligt glad över att Linnea är här, och för att just hon valde att komma till oss just nu 

Var hon varit innan vet jag inte, men nu är hon iallafall här hos oss i form av en underbar dotter och lillasyster

Jag är lite ledsen

Ledsen över att en rädsla kan få en att tro att man skulle vilja ha en pojke

När jag egentligen kunnat haft samma otur med vem som blev mina föräldrar oavsett vem jag varit

Kärlek

Och oförmågan eller förmågan att uttrycka den på ett sätt som mottagaren förstår och kan ta till sig som kärlek

Sitter ju inte i ens och/eller mottagarens fysiska könstillhörighet

Det sitter i hur givaren och/eller mottagaren är funtade i huvudet

Stort tack till Nils som uteblev denna gången, detta kunde inte blivit bättre på något sätt och jag är inte rädd längre

Jo, kanske för allt som livet som tjej kan medföra, men inte för hela mamma - dottergrejen